the wind is low, the birds will sing
jag ser vad andra skriver om och minns hur jag brukade skriva. jag skrev när jag var glad, när jag var ledsen, när jag var arg, besviken eller nyfiken. jag skrev när något fick mitt hjärta att kännas. jag skrev ofta och mycket. romantiserade, hjälpte, stjälpte. och nu då?
jag skriver aldrig längre. jag vet inte om det är en brist på tid eller ord eller kanske en blandning av båda. kanske har jag gått vidare och lämnat känslohoppen åt någon annan. oavsett så stör det mig för jag och orden har alltid gått hand i hand. nu går vi inte hand i hand längre och jag undrar varför.
Kommentarer
Trackback
